NAUTIZ X6 på expedition till Mount Everest

Den stryktåliga handdatorn Nautiz X6 möjliggjorde kommunikation på Mount Everest där annan elektronik misslyckades.

Peter Urban och Eric Gran har bestigit berg tillsammans i flera år. De är vana klättrare på vulkaner i sina hemtrakter i Pacific Nordwest i USA och har även bestigit andra höga berg runt om i världen. I år riktade de in sig på världens högsta och mest kända berg, Mount Everest. Och de tog med sig en ny klättringspartner, den stryktåliga handdatorn Nautiz X6.

Förutom träning och erfarenhet av bergsklättring utgör valet av utrustning en viktig del i alla större expeditioner. På grund av den extrema höjden är Mount Everest en extra tidskrävande expedition som tar hela två månader. En viktig förutsättning för att kunna nå toppen är nämligen att låta kroppen sakta acklimatiseras till extrem höjd. Man tar sig långsamt uppåt och både när man kommit till Camp 2 (på 6 400 meters höjd eller till Camp 3 (7 300 m.ö.h.) så vänder man tillbaka ner igen för att vila och låta kroppen återhämta sig innan man kan göra själva toppförsöket.

Foto av Eric Gran.

Även om vi vanligtvis föreställer oss bergsklättrare med rep och specialutrustning klättrandes uppåt så består en Mount Everest-expedition till stor del av tid som spenderas med att vänta och återhämta sig i sitt tält. Peters fru Amy Urban, som är marknadschef för Handheld i USA, hade en idé; ”Min fru föreslog att jag skulle ta med mig en Nautiz X6 laddad med filmer och videor för att fördriva tiden i mitt tält. Jag visste att den här handdatorn har en riktigt bra skärm, som även är ljusstark och tydlig utomhus, så jag tänkte att det kunde vara kul att testa den. Dessutom är handdatorn tillräckligt tålig för att kunna hålla under en sån här expedition,” säger Peter. ”Efter långa dagar av klättring på hög höjd var jag glad över att kunna koppla av och titta på filmer medan jag återhämtade mig under kvällen.”

Efter en 10-dagars vandring upp till Everest Base Camp, och sedan ytterligare en vecka där för att anpassa sig till den nya höjden gav sig teamet iväg på sin 10-dagars acklimatiseringstur till de högre lägren (Camp 2 och 3). Den extrema höjden, stränga kylan och den utmanande miljön är påfrestande för människokroppen, men också för elektroniska enheter. ”Vid de högre lägren förstördes all min elektronik och jag tappade min mobiltelefon så att den gick sönder”, säger Peter.

När de återvände ned till Everests basläger hade de endast tillgång till ett instabilt Wi-Fi och begränsad mobiltäckning. Även de i klätterteamet som tagit med sig de allra senaste smartphones-modellerna hade problem med att få nepalesiska SIM-kort att fungera. ”Trots att min mobil var upplåst hade jag inte lyckats få det att fungera på ett bra sätt ens från baslägret. Och efter att jag råkat slå sönder mobilen i ett av de högre lägren tog jag ut SIM-kortet och stoppade in det i min Nautiz X6 som gick igång direkt. Jag ringde till min fru i USA för att berätta att Handhelds Nautiz X6 inte bara hade varit jättebra att ha med sig för att titta på filmer i tältet, nu fugerade den även till att kommunicera med från Everest Base Camp uppe på 5 300 meter!”

Mycket av en Everest-expedition består av att vänta på rätta förhållanden och på ett väderfönster som gör det möjligt att gå mot toppen. Detta kräver avancerad meteorologi såväl som att kunna läsa och förstå berget. Och eftersom själva toppförsöket i sig tar flera dagar så behöver klättringsteamet först ta sig till en position på berget där man sedan snabbt kan göra ett försök mot toppen när förhållandena är de rätta. För de flesta team innebär detta att komma fram till Camp 2 (6 400 meter), som är det minst obekväma av Mount Everests högläger.

”Nautiz X6 hade presterat så bra och den var nu min enda kommunikationsenhet och kamera, så jag tog den med mig när vi gav oss iväg mot toppen”, säger Peter.

Foto av Eric Gran.

Efter att ha väntat i Camp 2 i snöfall och stark vind så såg teamet ett möjligt väderfönster och bestämde sig för att fortsätta till Camp 3. De visste att de rådande förhållandena skulle vara tuffa, men att Camp 3 skulle ge dem en ännu bättre position där de sedan skulle kunna ta sig vidare mot toppen när vädret väl klarnade upp.

När de gav sig iväg genom Western Cwm blåste det ordentlig och snön yrde. Att ta sig fram på denna höjd är påfrestande även under de bästa av förhållanden, men dålig sikt och starka vindar gör det ännu svårare. Medan de klättrade uppåt försämrades vädret och de bestämde sig för att det skulle vara osäkert att fortsätta, särskilt då den sista delen upp till Camp 3 var den branta och förrädiska Lhotse Face. Teamet återvände istället ned till Camp 2 för att invänta bättre väder.

När vädret försämrades märkte Peter att hans hjärta inte reagerade på rätt sätt. Han hade mått bra på väg upp till Camp 3 under den tidigare acklimatiseringsturen, men nu var det något som inte stod rätt till. Han kollade sin sportklocka – som bland annat registrerar puls och fann att pulsen, med tanke på den stora ansträngningen, var överraskande och skrämmande låg.

Teamet, som var erfarna i akut omhändertagande och första hjälpen i vildmark, hade med sig utrustning för eventuella nödsituationer. När de kom tillbaka till Camp 2 gjorde de en grundligare bedömning och kom fram till att det skulle vara osäkert för Peter att fortsätta. De anropade därför en nödhelikopter för evakuering.

Foto av Eric Gran.

På Mount Everest är Camp 2, på 6 400 meter, den högsta punkten där en nödevakuering kan ske. Att avbryta klättringen upp till Camp 3 den dagen var därav ett lyckosamt beslut som gjorde att Peter nu var på en plats där han skulle kunna evakueras.

Att landa en helikopter på den höjden kräver en enorm skicklighet och bra väder. Vanligtvis flyger piloten helt ensam och man har plockat ur mesta möjliga av helikopterns utrustning för att göra den så lätt som möjligt inför evakueringen. Nästa morgon klarnade vädret lyckligtvis upp, vilket gjorde evakueringen mindre komplicerad och Peter kunde flygas ut på ett säkert sätt medan resten av teamet kunde fortsätta till Camp 3 inför sitt toppförsök.

Natten innan evakueringen fick Peter både syrgas och medicinering vilket gjorde att han mådde lite bättre. Under helikopterfärden kunde han sedan använda sin Nautiz X6 för att filma det dramatiska landskapet vid Khumbu Icefall, Everest Base Camp och Kathmandu Valley på medan han flögs till ett sjukhus i Kathmandu. Tack vare god vård och lägre höjd så återhämtade han sig snabbt.

Eric och teamet fortsatte uppåt i ett väder som var särskilt kaotiskt på grund av en kraftfull cyklon från Indien som slog till mot berget. Teamet tog sig ändå säkert till Camp 3 och sedan vidare till Camp 4, hittade ett väldigt smalt fönster med säkrare väder och nådde sedan toppen av Mount Everest tidigt på morgonen den 24 maj 2021. Trots att Peter själv inte kom ända till toppen var både han och Eric överens om att detta var deras livs expedition!